Och plötsligt står man där. Med mjölksprängda bröst, hemorrojer från helvetet och en mage som påminner om en nyjäst bulldeg. Så vad gör man?

Man startar en träningsblogg för att hitta andra i samma situation och med hoppet om att kunna inspirera mammor att träna utifrån sina förutsättningar och mål (åtminstone en undersökning har ju visat att man kan inspirera andra till att träna, så länge man själv är i sämre fysisk form än följarna…).

Mitt namn är Julia. Jag har två barn och en magmuskelseparation på fem centimeter. Målet är att slippa ansträngningsinkontinens, bli stark och må bra. Det kan väl inte vara så svårt?