Min nya mammakropp

Another day, another knipövning

Meny Stäng

Kategori: Löpning (sida 1 av 2)

Att börja om från början

Visst kan det kännas lite motigt att komma igång med träningen när varken kropp eller flås är som förut. Men nu finns ju chansen att faktiskt bygga upp kroppen på bästa möjliga sätt, minimera skaderisk och förebygga framtida åkommor såsom inkontinens, värk och stelhet. Insatsen behöver inte vara så stor heller. Det kan räcka med ett par styrkeövningar och någon kort promenad med favoritpodden i hörlurarna.

Men var börjar man? Och hur?

Det beror på vad du har för förutsättningar, intressen och mål. Jag bokade tid hos en sjukgymnast som är specialiserad på kvinnohälsa, för att få hjälp med specifik teknik och övningar för min postgravida kropp (med fem centimeter magmuskeldelning). Ett av mina mål var att kunna springa igen utan att läcka – vilket jag numera kan! Även om magen fortfarande ser ut som en nyjäst bulldeg (fr.a. kvällstid) och flåset saknas, så är min bäckenbotten och bål starkare än innan, vilket är en stooor lättnad och glädje. Jag ser resultat och är sjukt peppad att fortsätta för att bli än bättre.

Vad har du för mål? När mår du som bäst? Vilken träningsform tycker du är allra roligast?

Det här med att vara influencer…

Vad är det som gör att vissa slår igenom som influencers och andra inte? Skitsnygga bilder, personlighet, specialistkunskap eller bra budskap?

Efter att ha anmält mitt intresse till att bli just influencer (ASICS Frontrunner) har jag funderat en hel del på just detta. Mina offficiella konton är alldeles nystartade och troligtvis inget som ett större företag skulle vara intresserade av, eller? Hm, det tål att tänkas på. Jag återkommer till frågan alldeles strax.

Eftersom jag jobbar med att föreläsa om storytelling och utbildar i medie- och informationskunnighet har jag ju hyfsad koll på media och reklam, juridiken, historiken, stora konton/personer, kanaler osv. Men när det väl gäller mig själv och att organisera och sätta upp mål för något nytt – då blir jag med ens väldigt fundersam. Kanske beror det på att detta betyder så mycket för mig? Det är även nytt syfte, ny kanal, och ny målgrupp jämfört med när jag hade eget företag som copywriter.

Syftet med denna blogg och sociala medier är att inspirera personer (fr.a. postgravida) till rörelse utifrån sina intressen och förutsättningar. Och att visa på att kroppen inte bara är ett objekt, utan ett redskap för att må bra.

Syfte och innehåll finns alltså. Min svaghet är bilderna, dvs. komponera och redigera och ha ett enhetligt grafiskt uttryck (och måste man vara piffad och sminkad och ha bra hy?!). Har du något bra tips? Kommentera vetja!

Så åter till frågan om ett internationellt företag skulle vara intresserade av mig så länge mina konton är hyfsat nystartade (utöver mina mer privata då såklart). Tveksamt. Men jag kommer fortsätta oavsett. De här frågorna kommer få allt större genomslag framöver.

ASICS Frontrunner

Jag har något att bekänna: Jag älskar att hjälpa andra. Det är därför jag började blogga, så att andra kan inspireras och förhoppningsvis känna sig lite mindre ensamma och lite mer bekväma i sina nya mammakroppar – och våga satsa på något som de mår bra av. Men jag kan även se viljan att hjälpa andra i fler val som jag gjort, såsom yrke, vänskapsrelationer, nätverkande osv. Nu har jag gjort ännu ett val, vilket är att ansöka om att bli en ASICS Frontrunner. Jag vill nå ut till fler människor, få testa nya produkter (mina Kayano har alltför många mil under sulorna och jag är väldigt sugen på att både få testa ASICS trailskor och minimalistiska skor), bli en del av ett större community och att springa mer målmedvetet nu när jag faktiskt både mår bra, känner mig stark, kör mycket rehab, och är skadefri! (Jag gissar att jag har barfotalöpningen att tacka för skademinimering -jag springer mer försiktigt och tänker mer på tekniken nu). OCH de efterlyser löpare på olika nivåer 🙂

Men samtidigt som jag är en sucker för att hjälpa andra, är jag också en ensamvarg när jag behöver ladda batterierna (jag har sociala medier att tacka för att ett fysisk tillbakadragande faktiskt kan innebära mer kontakt med andra). Vi får se om de tycker att jag är en bra kandidat. Jag håller i alla fall tummarna!!

 

PS. Efter gårdagens grymma löppass har jag även vågat tänka på att joina min gamla springvapendragare och hans vän. Men de springer både snabbare och längre, så jag avvaktar lite till 😉

Freakn awesome löprunda!!

Heeelt fantastiskt! Jag ville inte att springturen skulle ta slut idag, så jag förlängde den tre gånger 😀  Nu är jag nästan uppe i 6 km (I know, jag var ute betydligt längre tid än vanligt…).

Jag höll mig till intervalltimern på 3 min promenad+ 5 min springa. Nästa gång ökar jag till 2 min promenad + 8 min springa. Och då ska jag nog hålla mig till 30 minuter ute i spåret för att inte fresta på benhinnor, knän och ljumskar. Jag hade dock inga känningar idag!! Trailloppet på 10 km i sommar är därmed givet.

Dagens pass började dock med håll från helvetet, så jag fick ta det lugnt i början. Men sen blev det bättre!

Rätt eller fel teknik? #2

Än så länge springer jag bara en gång i veckan, men jag är såå sugen på att öka! Framförallt efter att ha fått nys om ett traillopp på 10 km i en av de vackraste bokskogarna jag besökt <3

Eftersom jag för tillfället både grämer mig över och grubblar mycket på teknik, har detta även skapat tankar kring min löpteknik. Jag vet ju inte hur jag ser ut när jag springer (och på något sätt är ju det väääldigt skönt ;), men visst vore det intressant att bli filmad i spåret!

Jag dök på den här korta informationsfilmen om teknik för barfotalöpning (de skor jag använder mest just nu är mina Vibram Fivefingers och jag älskar dem, även på vintern när tårna -trots tåstrumpor i ull- blir lite kalla). Kanske är detta något som är intressant även för dig?

Nu saknas bara träningsmusik i 180 BPM 😀

 

Another day, another springtur i snö och snålblåst

På’t igen! Löparlördag i snö, snålblåst och halka. Jag skippade rådjursstigarna och tog en dryg trekilometersrunda på asfalt och i motionsspår. Det gick helt okej, trots en tung kropp, tacosandedräkt och mensvärk.

Jag trotsade inte bara vädret, utan även mitt tidigare upplägg med att springa på känsla. Idag loopade jag 5 min rask promenad med 5 min löpning i lugnt tempo. Nästa gång ska jag testa 3 min promenad och 5 min löpning. Promenadtiden kändes väl lång idag – och jag är sugen på att stegra mina springprestationer mer målmedvetet nu.

Ny måttstock

Äntligen back on track och tillbaka i löpspåret!

Eller nja. Jag var ute i terrängen med löparskorna i 35 minuter. Men det gick så vansinnigt långsamt och kändes tungt idag, så jag har satt upp en annan mätmetod än hastighet och distans tills dess att jag är lite starkare, snabbare och framförallt har vant benhinnor, knän, bäckenbotten, senor m.m. vid löpning på nytt. Det ÄR en stor omställning att komma tillbaka efter en graviditet och jag vill inte riskera någon skada eller felbelastning nu i början, därav långsam uppstart.

Mitt nya mål är att vara ute i cirka 30 minuter när jag springer (hur stor del av tiden som jag springer, liksom hastighet, är mindre relevant just nu). Men! Jag har ett distans- och tidsmål: När jag känner mig redo för lite hårdare (och längre) underlag vill jag testa femkilometersslingan i Skatås, Göteborg. Innan jag blev gravid med första barnet sprang jag den slingan på runt 28 minuter. Det vore både roligt och en boost försjälvförtroendet att klara av det (och sedan såklart öka hastigheten än mer).

Dagen efter

Nyårsafton bjöd på stora, vattentunga snöflingor som susade sidledes och piskade i ansiktet. Fyra centimeter snömodd täckte marken och skvätte vid varje isättning. Om det var blött? Jo. Framförallt med barfotaskor (trots att de är vinterskor och att jag hade ullstrumpor). Jag älskar mina barfotaskor, men det vore skönt med skor som inte tar in så himla mycket vatten. Jag vet att det finns barfotaskor utan ”tår”, men är rädd för att tappa sättet som tårna tillåts bre ut sig på vid isättning. Tips på schyssta skor mottages tacksamt!

Jag var verkligen tvungen att ge mig ut igår. Dels för att öka blodcirkulationen i mina stela axlar och nacke (som värkte!). Dels för att jag behövde egentid och frisk luft. Redan efter 500 meter kände jag hur axlarna började sjunka ner och slappna av. Stelheten försvann inte helt, men ett nyårsbad i mina föräldrars utomhusbubbelpool senare på kvällen, gjorde susen. Med utsikt över stan och en nästan full måne ovanför huvudet, satt jag och stretchade ut spända muskler och slappnade av. Så skönt! Efteråt kändes kroppen alldeles lealös.

På grund av väder och mörker blev gårdagens tur på asfalterad väg och på en platt, bred slinga med elljusspår runt en liten sjö. Idag har jag haft ont i mina ljumskar, en liknande smärta som jag hade när jag var gravid (jag gissar att den beror på gårdagens hårda underlag), så jag har tagit lite kortare steg för att minska belastningen.

Träningsmål för 2018

Jag följer nog alldeles för många träningsinspiratörer på Insta. Såna som postar snygga bilder varje dag och lägger upp korta träningsfilmer. Då kan vi ju direkt konstatera att min USP för bloggen är fula selfies med inspirerande text som saknar vetenskapliga belägg vad gäller träning (det överlämnar jag åt proffsen). Huruvida det är en bra USP återstår att se. Åtminstone jag behöver en diskbänksrealistisk motpol till alla snyggkonton, experter och träningsjunkies. Visst vore det roligt med skyhöga mål och jättesnygga bilder, men det är inte jag. Just nu vill jag bara ha en hyfsad balans i vardagen, återfå styrka i förtvinade muskler och må bra. Kanske satsar jag på ett terränglopp till hösten. Jag ska nog unna mig lite massage under 2018 också.

När jag ändå är igång och skriver om mina träningsmål på årets sista dag, vill jag passa på att hälsa 2018 välkommet, du kommer bli ett bra år.

År 2017 avslutar jag med en löptur á la Phoebe, potträning med tvååring och att plocka bort julsaker. Vad gör du och har du några träningsmål?

Inget kiss i brallan! (Rehab funkar!!)

Jaha. Här ligger jag och reflekterar över styrketräning, teknik och bäckenbottensäker träning.

Efter förra graviditeten och förlossningen kom jag igång med såväl löpning som styrketräning. Jag hade nästan tvättbräda och kände mig stark. Löpningen funkade, men jag sprang försiktigt för att det kändes som om jag var nära att läcka. Skillnaden jämfört med nu är alltså stor. Nu har det gått sex månader sedan kejsarsnittet och jag springer utan rädsla att kissa på mig. Självklart är jag lite försiktig med flera tunga hopp i rad, men det är ju trots allt inte så konstigt. Vad gäller tvättbräda och starka ben och armar, så syns inte de musklerna alls lika mycket. Men de kommer. Nu satsar jag långsiktigt och inifrån och ut. Löpningen och vardagsfunktionen är det viktigaste. Sen kan jag satsa mer på mina ”utseendemuskler”. Sa jag förresten att jag, trots det, känner mig både starkare och lättare nu?

© 2018 Min nya mammakropp. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.