Min nya mammakropp

Another day, another knipövning

Meny Stäng

Kategori: Löpning (sida 1 av 2)

Längtan efter långpass

Efter en vecka med magsjuka i huset, längtar jag verkligen efter både löpning, tid – och ork – att göra mina kvällsövningar, och att få komma ut lite.

Och egentid med kompisar! Sån där egentid när en bara kan hänga, flamsa och bara vara. Den kommer inte av sig själv. Jag är så glad att jag och min bästis åt middag på lokala tapasrestaurangen (som för övrigt är en av de bästa tapasrestauranger jag ätit på i Göteborgsmrådet!) och gick på Sound of music-sing along i lördags. Det var precis lagom för oss 🙂 Sen har jag och min barndomskompis Malin bokat in en helg i Malmö när vi ska gå på Mia Skäringers nya show. Kan det bli bättre? Jorå. Jag har nämligen bokat in ett träningsmål för sommaren också: 10 km traillopp i juni – tjohoo! Och GUD vad jag längtar efter långpass, kortpass, intervaller och backträning. Så fort magen är lugnare bär det iväg till skogs.

Bocksten trailrun och förväntningar

And it’s on! Nu har jag anmält mig till första loppet efter två graviditeter och förlossningar. I juni blir det 10 km trail! Och min barndomskompis är också anmäld 🙂 Om vi tävlar om vem som kan vara sämst? Kanske, men å andra sidan gäller det att inte ha för höga förväntningar och mål heller… Min längsta distans hittills är 6 km, med promenadintervaller.  (Jag läste förresten en undersökning som visade att de som verkligen inspirerar andra till träning är de som är sämre – så varsågod! Dags att börja träna ;)

2,5 km utan att promenera -alltid nåt!

Jag har precis klarat mina första 2,5 km utan att promenera! Jag kommer fortsätta med promenadintervaller ett tag till framöver, fr.a. nu när jag ska springa lite mer, men ibland är det svårt att hålla igen (även om jag fick känningar i höger knä…).

Somliga dagar känns mina framgångar verkligen som myrsteg, ibland jättestora. Hur hanterar du Det Stora Tvivlet?

Att börja om från början – och skapa en ny vana

Jag ska inte hymla. För mig var det lätt att börja träna efter graviditeten (även om varenda övning kändes tuff). Jag ville inte ha värk, vara inkontinent, jag ville förebygga ev. diastasproblematik och jag ville kunna träna som vanligt igen på sikt. Jag började extremt enkelt och har successivt fått nya övningar från sjukgymnasten. Efter nästan fem månader tänker jag inte längre på om rehab-övningarna är roliga eller ej. Jag bara gör (i ärlighetens namn minns jag inte ens vad jag ägnade tiden åt innan). Nu kör jag rehab sön-tors, vilar på fredagar och springer på lördagar. Knipövningar gör jag 6 dgr/v (målet är ju varje dag, men så blir det oftast inte). Det är min väg och mina mål. HAR DU NÅGRA TIPS ELLER TRIX FÖR ATT TRÄNINGEN SKA BLI AV? Dela med dig vetja!

Vad innebär vinst för dig?

Löparlördag blev av och jag körde 8 min löpning följt av 2 min promenad. Det funkade okej i en halvtimme (men väldigt, väldigt långsamt), sen fick jag ont i höger knä. Trots det valde jag att förlänga rundan. Solen värmde och fåglarna kvittrade, och det var helt underbart att få pulsa i snön i skogen!

Och så var det låtlistan med 180 BPM… Den är ju inte jätterolig om vi ska vara ärliga, men jag har faktiskt stor hjälp av tempot. Med kortare steg kommer också bättre hållning, bättre uthållighet (jorå, det är känslan iaf!) och teknik. Sådetså.

Nästa löppass ska jag korta ner löptiden något, testa nästa 180 bpm-spellista och bara köra 30 min. Jag längtar!!

Att börja om från början

Visst kan det kännas lite motigt att komma igång med träningen när varken kropp eller flås är som förut. Men nu finns ju chansen att faktiskt bygga upp kroppen på bästa möjliga sätt, minimera skaderisk och förebygga framtida åkommor såsom inkontinens, värk och stelhet. Insatsen behöver inte vara så stor heller. Det kan räcka med ett par styrkeövningar och någon kort promenad med favoritpodden i hörlurarna.

Men var börjar man? Och hur?

Det beror på vad du har för förutsättningar, intressen och mål. Jag bokade tid hos en sjukgymnast som är specialiserad på kvinnohälsa, för att få hjälp med specifik teknik och övningar för min postgravida kropp (med fem centimeter magmuskeldelning). Ett av mina mål var att kunna springa igen utan att läcka – vilket jag numera kan! Även om magen fortfarande ser ut som en nyjäst bulldeg (fr.a. kvällstid) och flåset saknas, så är min bäckenbotten och bål starkare än innan, vilket är en stooor lättnad och glädje. Jag ser resultat och är sjukt peppad att fortsätta för att bli än bättre.

Vad har du för mål? När mår du som bäst? Vilken träningsform tycker du är allra roligast?

Det här med att vara influencer…

Vad är det som gör att vissa slår igenom som influencers och andra inte? Skitsnygga bilder, personlighet, specialistkunskap eller bra budskap?

Efter att ha anmält mitt intresse till att bli just influencer (ASICS Frontrunner) har jag funderat en hel del på just detta. Mina offficiella konton är alldeles nystartade och troligtvis inget som ett större företag skulle vara intresserade av, eller? Hm, det tål att tänkas på. Jag återkommer till frågan alldeles strax.

Eftersom jag jobbar med att föreläsa om storytelling och utbildar i medie- och informationskunnighet har jag ju hyfsad koll på media och reklam, juridiken, historiken, stora konton/personer, kanaler osv. Men när det väl gäller mig själv och att organisera och sätta upp mål för något nytt – då blir jag med ens väldigt fundersam. Kanske beror det på att detta betyder så mycket för mig? Det är även nytt syfte, ny kanal, och ny målgrupp jämfört med när jag hade eget företag som copywriter.

Syftet med denna blogg och sociala medier är att inspirera personer (fr.a. postgravida) till rörelse utifrån sina intressen och förutsättningar. Och att visa på att kroppen inte bara är ett objekt, utan ett redskap för att må bra.

Syfte och innehåll finns alltså. Min svaghet är bilderna, dvs. komponera och redigera och ha ett enhetligt grafiskt uttryck (och måste man vara piffad och sminkad och ha bra hy?!). Har du något bra tips? Kommentera vetja!

Så åter till frågan om ett internationellt företag skulle vara intresserade av mig så länge mina konton är hyfsat nystartade (utöver mina mer privata då såklart). Tveksamt. Men jag kommer fortsätta oavsett. De här frågorna kommer få allt större genomslag framöver.

ASICS Frontrunner

Jag har något att bekänna: Jag älskar att hjälpa andra. Det är därför jag började blogga, så att andra kan inspireras och förhoppningsvis känna sig lite mindre ensamma och lite mer bekväma i sina nya mammakroppar – och våga satsa på något som de mår bra av. Men jag kan även se viljan att hjälpa andra i fler val som jag gjort, såsom yrke, vänskapsrelationer, nätverkande osv. Nu har jag gjort ännu ett val, vilket är att ansöka om att bli en ASICS Frontrunner. Jag vill nå ut till fler människor, få testa nya produkter (mina Kayano har alltför många mil under sulorna och jag är väldigt sugen på att både få testa ASICS trailskor och minimalistiska skor), bli en del av ett större community och att springa mer målmedvetet nu när jag faktiskt både mår bra, känner mig stark, kör mycket rehab, och är skadefri! (Jag gissar att jag har barfotalöpningen att tacka för skademinimering -jag springer mer försiktigt och tänker mer på tekniken nu). OCH de efterlyser löpare på olika nivåer 🙂

Men samtidigt som jag är en sucker för att hjälpa andra, är jag också en ensamvarg när jag behöver ladda batterierna (jag har sociala medier att tacka för att ett fysisk tillbakadragande faktiskt kan innebära mer kontakt med andra). Vi får se om de tycker att jag är en bra kandidat. Jag håller i alla fall tummarna!!

 

PS. Efter gårdagens grymma löppass har jag även vågat tänka på att joina min gamla springvapendragare och hans vän. Men de springer både snabbare och längre, så jag avvaktar lite till 😉

Freakn awesome löprunda!!

Heeelt fantastiskt! Jag ville inte att springturen skulle ta slut idag, så jag förlängde den tre gånger 😀  Nu är jag nästan uppe i 6 km (I know, jag var ute betydligt längre tid än vanligt…).

Jag höll mig till intervalltimern på 3 min promenad+ 5 min springa. Nästa gång ökar jag till 2 min promenad + 8 min springa. Och då ska jag nog hålla mig till 30 minuter ute i spåret för att inte fresta på benhinnor, knän och ljumskar. Jag hade dock inga känningar idag!! Trailloppet på 10 km i sommar är därmed givet.

Dagens pass började dock med håll från helvetet, så jag fick ta det lugnt i början. Men sen blev det bättre!

Rätt eller fel teknik? #2

Än så länge springer jag bara en gång i veckan, men jag är såå sugen på att öka! Framförallt efter att ha fått nys om ett traillopp på 10 km i en av de vackraste bokskogarna jag besökt <3

Eftersom jag för tillfället både grämer mig över och grubblar mycket på teknik, har detta även skapat tankar kring min löpteknik. Jag vet ju inte hur jag ser ut när jag springer (och på något sätt är ju det väääldigt skönt ;), men visst vore det intressant att bli filmad i spåret!

Jag dök på den här korta informationsfilmen om teknik för barfotalöpning (de skor jag använder mest just nu är mina Vibram Fivefingers och jag älskar dem, även på vintern när tårna -trots tåstrumpor i ull- blir lite kalla). Kanske är detta något som är intressant även för dig?

Nu saknas bara träningsmusik i 180 BPM 😀

 

© 2018 Min nya mammakropp. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.