Min nya mammakropp

Another day, another knipövning

Meny Stäng

Kategori: Graviditet

Gummibandsaversion

Jag har alltid funnit gummibandsträning jobbigt och väldigt tråkigt, tills jag träffade min nuvarande sjukgymnast och behövde hjälp med övningar för hemmaträning för att motverka inkontinens, förebygga ev. problematik med kraftig diastas (5 cm), få mindre ont och kunna träna som vanligt igen på sikt. Hur då?

– Hon gav mig jättebra grundövningar som kompletterar övningarna med fria vikter

– Lätt att träna hemma (såå viktigt för mig just nu!)

– Färre övningar under gummibandsdagarna jämfört med fria vikter-dagarna

– Jag ökar inte motståndet för att jag ”borde” klara ett visst antal kilo, utan måste lyssna på kroppen för att inte andra muskelgrupper ska kompensera när det blir tungt (vilket händer om jag ökar fria vikter för mycket och för fort, vilket resulterar i mer värk, felbelastning och uteblivet eller sämre resultat).

Igår hoppade jag dock över träningen helt. Ibland är man bara för trött 😴

Att börja om från början – och skapa en ny vana

Jag ska inte hymla. För mig var det lätt att börja träna efter graviditeten (även om varenda övning kändes tuff). Jag ville inte ha värk, vara inkontinent, jag ville förebygga ev. diastasproblematik och jag ville kunna träna som vanligt igen på sikt. Jag började extremt enkelt och har successivt fått nya övningar från sjukgymnasten. Efter nästan fem månader tänker jag inte längre på om rehab-övningarna är roliga eller ej. Jag bara gör (i ärlighetens namn minns jag inte ens vad jag ägnade tiden åt innan). Nu kör jag rehab sön-tors, vilar på fredagar och springer på lördagar. Knipövningar gör jag 6 dgr/v (målet är ju varje dag, men så blir det oftast inte). Det är min väg och mina mål. HAR DU NÅGRA TIPS ELLER TRIX FÖR ATT TRÄNINGEN SKA BLI AV? Dela med dig vetja!

Det här med att vara influencer…

Vad är det som gör att vissa slår igenom som influencers och andra inte? Skitsnygga bilder, personlighet, specialistkunskap eller bra budskap?

Efter att ha anmält mitt intresse till att bli just influencer (ASICS Frontrunner) har jag funderat en hel del på just detta. Mina offficiella konton är alldeles nystartade och troligtvis inget som ett större företag skulle vara intresserade av, eller? Hm, det tål att tänkas på. Jag återkommer till frågan alldeles strax.

Eftersom jag jobbar med att föreläsa om storytelling och utbildar i medie- och informationskunnighet har jag ju hyfsad koll på media och reklam, juridiken, historiken, stora konton/personer, kanaler osv. Men när det väl gäller mig själv och att organisera och sätta upp mål för något nytt – då blir jag med ens väldigt fundersam. Kanske beror det på att detta betyder så mycket för mig? Det är även nytt syfte, ny kanal, och ny målgrupp jämfört med när jag hade eget företag som copywriter.

Syftet med denna blogg och sociala medier är att inspirera personer (fr.a. postgravida) till rörelse utifrån sina intressen och förutsättningar. Och att visa på att kroppen inte bara är ett objekt, utan ett redskap för att må bra.

Syfte och innehåll finns alltså. Min svaghet är bilderna, dvs. komponera och redigera och ha ett enhetligt grafiskt uttryck (och måste man vara piffad och sminkad och ha bra hy?!). Har du något bra tips? Kommentera vetja!

Så åter till frågan om ett internationellt företag skulle vara intresserade av mig så länge mina konton är hyfsat nystartade (utöver mina mer privata då såklart). Tveksamt. Men jag kommer fortsätta oavsett. De här frågorna kommer få allt större genomslag framöver.

Ny måttstock

Äntligen back on track och tillbaka i löpspåret!

Eller nja. Jag var ute i terrängen med löparskorna i 35 minuter. Men det gick så vansinnigt långsamt och kändes tungt idag, så jag har satt upp en annan mätmetod än hastighet och distans tills dess att jag är lite starkare, snabbare och framförallt har vant benhinnor, knän, bäckenbotten, senor m.m. vid löpning på nytt. Det ÄR en stor omställning att komma tillbaka efter en graviditet och jag vill inte riskera någon skada eller felbelastning nu i början, därav långsam uppstart.

Mitt nya mål är att vara ute i cirka 30 minuter när jag springer (hur stor del av tiden som jag springer, liksom hastighet, är mindre relevant just nu). Men! Jag har ett distans- och tidsmål: När jag känner mig redo för lite hårdare (och längre) underlag vill jag testa femkilometersslingan i Skatås, Göteborg. Innan jag blev gravid med första barnet sprang jag den slingan på runt 28 minuter. Det vore både roligt och en boost försjälvförtroendet att klara av det (och sedan såklart öka hastigheten än mer).

2018 ger mig gråa hår!

För ett tag sedan besökte jag frisören, vilket jag brukar göra sisådär var fjärde månad. Håret brukar vara ordentligt risigt, frissigt, slitet – kort sagt ovackert. Framförallt i topparna. Denna gång var det emellertid annorlunda.

Trots att jag tappat mycket hår efter graviditeten (här snackar vi major hairloss, efter förra graviditeten fick jag klippa av nästan allt), såg det riktigt fint ut. Håret var glansigt, mjukt och inte alls trasigt! Både jag och min frisör vart alldeles häpna.

Hon klippte upp det i nacken så att det blev lite mer frisyr av det, men det var inte förrän jag kom hem som jag märkte dem: flera gråa hårstrån i benan, vissa helt vita från rot till topp! Och ju mer jag tittade, desto fler såg jag.

Jag har aldrig ens funderat på åldrande och gråa hår, och nu undrar jag om det beror på hormoner, graviditeter, amning, sömnbrist osv. eller om det är ålder. Färgen som sådan stör mig inte det minsta. Jag blev bara så paff!

 

© 2018 Min nya mammakropp. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.