Min nya mammakropp

Another day, another knipövning

Meny Stäng

Kategori: Förlossningsdepression

Det här med att vara influencer…

Vad är det som gör att vissa slår igenom som influencers och andra inte? Skitsnygga bilder, personlighet, specialistkunskap eller bra budskap?

Efter att ha anmält mitt intresse till att bli just influencer (ASICS Frontrunner) har jag funderat en hel del på just detta. Mina offficiella konton är alldeles nystartade och troligtvis inget som ett större företag skulle vara intresserade av, eller? Hm, det tål att tänkas på. Jag återkommer till frågan alldeles strax.

Eftersom jag jobbar med att föreläsa om storytelling och utbildar i medie- och informationskunnighet har jag ju hyfsad koll på media och reklam, juridiken, historiken, stora konton/personer, kanaler osv. Men när det väl gäller mig själv och att organisera och sätta upp mål för något nytt – då blir jag med ens väldigt fundersam. Kanske beror det på att detta betyder så mycket för mig? Det är även nytt syfte, ny kanal, och ny målgrupp jämfört med när jag hade eget företag som copywriter.

Syftet med denna blogg och sociala medier är att inspirera personer (fr.a. postgravida) till rörelse utifrån sina intressen och förutsättningar. Och att visa på att kroppen inte bara är ett objekt, utan ett redskap för att må bra.

Syfte och innehåll finns alltså. Min svaghet är bilderna, dvs. komponera och redigera och ha ett enhetligt grafiskt uttryck (och måste man vara piffad och sminkad och ha bra hy?!). Har du något bra tips? Kommentera vetja!

Så åter till frågan om ett internationellt företag skulle vara intresserade av mig så länge mina konton är hyfsat nystartade (utöver mina mer privata då såklart). Tveksamt. Men jag kommer fortsätta oavsett. De här frågorna kommer få allt större genomslag framöver.

Tröttheten

Efter att ha sovit dåligt i över en vecka pga. ny utvecklingsfas börjar det kännas i kroppen (hon är 17 veckor nu och har långa matpass och härjar och pratar och viftar på nätterna… I natt sov jag totalt tre timmar).

När jag är trött har jag betydligt mindre tålamod, ork och lättare till gråt. Vid de tillfällena är en intensiv tvååring inte alltid den lättaste att underhålla. För att han ska kunna sitta ner en stund och komma ner i varv, fixade jag en pyssellåda till honom igår. Han tjöt av glädje när han öppnade den och såg de stora paljetterna, plastögonen i olika storlekar, de mjuka glitterbollarna, klistermärkena och vattenfärgen. Vilken lycka (för oss båda)!

Träning: ingen promenad, men gjorde två hantelövningar på rygg. Innan sänggåendet blir det nivå 3 i Tät-appen. Inte mycket, men bättre än inget.

Idag fick jag ett peppigt reklammail (!). Runner’s world efterlyste kvinnor som ville springa en halvmara i Stockholm i vår. Jag kanske var lite väl optimistisk, men jag anmälde mig! Så nu väntar jag på besked om jag är en av de utvalda. Både coachning och träningsschema ingår…

Sista paret ut!

Häromdagen, närmare bestämt tre och en halv månad efter förlossningen, kom jag i mitt sista par byxor! Men den där nyjästa bulldegsmagen kvarstår dock…

Jag läste någonstans att det kan ta nio månader att få kontroll över magmuskeldelningen, så det är väl bara att traggla på med mina sjukgymnastövningar. Varje dag, varje övning och varje liten repetition är ett steg närmre.

Idag slog det mig hur bra jag har mått de sista två veckorna och hur skönt -och roligt- det har varit att orka träffa en kompis eller några bekanta över en promenad eller fika. Jag känner sån tacksamhet och lättnad!

Dagens träning:

2,5 km rask promenad i backigt löpspår

Tät-appen, nivå 2

Att förebygga ny förlossningsdepression

Vi passar på att njuta av det fina höstvädret! Promenader är tydligen väldigt välgörande för bäckenbotten och psyke, även om de sker i lugnt tempo.

Just nu försöker jag skaffa bra rutiner, så de förmiddagar som jag har energi ägnar jag mig åt att promenera i skogen, och – i den mån jag orkar – även fixa lite hemma.

Anledningen till att tvååringen är på förskola måndag till fredag, är för att jag hamnade i förlossningsdepression när han föddes, vilket jag nu försöker förebygga (det är tydligen lättare att utveckla det igen om man haft det tidigare). Orsakerna då, som såklart var flera, var bland annat stort behov av återhämtning efter graviditet och förlossning, uppbruten sömn och hormonförändringar. Vi hade dessutom nyligen flyttat till hus med allt vad det innebär.  Jag hade stark ångest med katastroftankar och dessutom ville jag göra mer än vad kroppen orkade med.

Innan graviditeterna hade jag en extra växel vid behov, en sån där extra energidepå om jag behövde plugga sent inpå natten, skulle förbereda inför nån fest eller vid större evenemang med mycket människor. Efter den första förlossningen kunde jag inte längre känna av hur långt min energi räckte och dessutom försvann den där extraväxeln. Resultatet blev att jag klappade ihop i en gråtpöl utan att veta hur det kunde bli bättre.

Av de anledningarna är det extra viktigt för mig att ha lugna förmiddagar för att återhämta mig efter uppbruten sömn och amning. Om dagen får börja lugnt, har jag dessutom lättare att ordna mina tankar och fokusera på rätt saker under dagen (behöver jag säga att jag blir extremt lättstressad annars?). På helgerna brukar min käreste ha tvååringen under förmiddagarna och det funkar för oss. Jag sover dessutom i ett sovrum med bebisen, medan han och tvååringen sover i ett annat.

© 2018 Min nya mammakropp. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.