Min nya mammakropp

Another day, another knipövning

Meny Stäng

Månad: februari 2018

Den där magen

Med en magmuskelseparation på fem centimeter och putmage efter den senaste graviditeten, ser jag ut att vara i femte månaden varje dag. Om jag har tur – och är enträgen med rätt träning – kan det bli bättre de närmsta åren. Men det finns inga garantier. Det tar tid att vänja sig vid sådana förändringar, framför allt när en ser gravid ut utan att vara det. Vi får se om jag får några ”gratulationer” och frågor när jag börjar jobba igen (jag föreläser mycket på skolor, vilket innebär att jag träffar många nya ansikten varje dag).

Dagens mage: aktiverad vs. avslappnad (jag skuggade lite i den senare bilden så att du slipper se halva härligheten…). Jag fick en fråga om vad man ska tänka på vid lättare hemmaträning efter en graviditet men jag är ju inte sakkunnig, så jag kan bara hänvisa till det som min sjukgymnast har sagt till mig: Det viktigaste är att aktivera knipmusklerna och bäckenbotten så att jag får med mig dem i varje övning (från ändtarmen och framåt och sen uppåt till naveln, som att dra ihop en dragkedja hela vägen). För den som vill läsa mer rekommenderar jag verkligen Bakingbabies blogg!

Att börja om från början

Visst kan det kännas lite motigt att komma igång med träningen när varken kropp eller flås är som förut. Men nu finns ju chansen att faktiskt bygga upp kroppen på bästa möjliga sätt, minimera skaderisk och förebygga framtida åkommor såsom inkontinens, värk och stelhet. Insatsen behöver inte vara så stor heller. Det kan räcka med ett par styrkeövningar och någon kort promenad med favoritpodden i hörlurarna.

Men var börjar man? Och hur?

Det beror på vad du har för förutsättningar, intressen och mål. Jag bokade tid hos en sjukgymnast som är specialiserad på kvinnohälsa, för att få hjälp med specifik teknik och övningar för min postgravida kropp (med fem centimeter magmuskeldelning). Ett av mina mål var att kunna springa igen utan att läcka – vilket jag numera kan! Även om magen fortfarande ser ut som en nyjäst bulldeg (fr.a. kvällstid) och flåset saknas, så är min bäckenbotten och bål starkare än innan, vilket är en stooor lättnad och glädje. Jag ser resultat och är sjukt peppad att fortsätta för att bli än bättre.

Vad har du för mål? När mår du som bäst? Vilken träningsform tycker du är allra roligast?

Det här med att vara influencer…

Vad är det som gör att vissa slår igenom som influencers och andra inte? Skitsnygga bilder, personlighet, specialistkunskap eller bra budskap?

Efter att ha anmält mitt intresse till att bli just influencer (ASICS Frontrunner) har jag funderat en hel del på just detta. Mina offficiella konton är alldeles nystartade och troligtvis inget som ett större företag skulle vara intresserade av, eller? Hm, det tål att tänkas på. Jag återkommer till frågan alldeles strax.

Eftersom jag jobbar med att föreläsa om storytelling och utbildar i medie- och informationskunnighet har jag ju hyfsad koll på media och reklam, juridiken, historiken, stora konton/personer, kanaler osv. Men när det väl gäller mig själv och att organisera och sätta upp mål för något nytt – då blir jag med ens väldigt fundersam. Kanske beror det på att detta betyder så mycket för mig? Det är även nytt syfte, ny kanal, och ny målgrupp jämfört med när jag hade eget företag som copywriter.

Syftet med denna blogg och sociala medier är att inspirera personer (fr.a. postgravida) till rörelse utifrån sina intressen och förutsättningar. Och att visa på att kroppen inte bara är ett objekt, utan ett redskap för att må bra.

Syfte och innehåll finns alltså. Min svaghet är bilderna, dvs. komponera och redigera och ha ett enhetligt grafiskt uttryck (och måste man vara piffad och sminkad och ha bra hy?!). Har du något bra tips? Kommentera vetja!

Så åter till frågan om ett internationellt företag skulle vara intresserade av mig så länge mina konton är hyfsat nystartade (utöver mina mer privata då såklart). Tveksamt. Men jag kommer fortsätta oavsett. De här frågorna kommer få allt större genomslag framöver.

ASICS Frontrunner

Jag har något att bekänna: Jag älskar att hjälpa andra. Det är därför jag började blogga, så att andra kan inspireras och förhoppningsvis känna sig lite mindre ensamma och lite mer bekväma i sina nya mammakroppar – och våga satsa på något som de mår bra av. Men jag kan även se viljan att hjälpa andra i fler val som jag gjort, såsom yrke, vänskapsrelationer, nätverkande osv. Nu har jag gjort ännu ett val, vilket är att ansöka om att bli en ASICS Frontrunner. Jag vill nå ut till fler människor, få testa nya produkter (mina Kayano har alltför många mil under sulorna och jag är väldigt sugen på att både få testa ASICS trailskor och minimalistiska skor), bli en del av ett större community och att springa mer målmedvetet nu när jag faktiskt både mår bra, känner mig stark, kör mycket rehab, och är skadefri! (Jag gissar att jag har barfotalöpningen att tacka för skademinimering -jag springer mer försiktigt och tänker mer på tekniken nu). OCH de efterlyser löpare på olika nivåer 🙂

Men samtidigt som jag är en sucker för att hjälpa andra, är jag också en ensamvarg när jag behöver ladda batterierna (jag har sociala medier att tacka för att ett fysisk tillbakadragande faktiskt kan innebära mer kontakt med andra). Vi får se om de tycker att jag är en bra kandidat. Jag håller i alla fall tummarna!!

 

PS. Efter gårdagens grymma löppass har jag även vågat tänka på att joina min gamla springvapendragare och hans vän. Men de springer både snabbare och längre, så jag avvaktar lite till 😉

Freakn awesome löprunda!!

Heeelt fantastiskt! Jag ville inte att springturen skulle ta slut idag, så jag förlängde den tre gånger 😀  Nu är jag nästan uppe i 6 km (I know, jag var ute betydligt längre tid än vanligt…).

Jag höll mig till intervalltimern på 3 min promenad+ 5 min springa. Nästa gång ökar jag till 2 min promenad + 8 min springa. Och då ska jag nog hålla mig till 30 minuter ute i spåret för att inte fresta på benhinnor, knän och ljumskar. Jag hade dock inga känningar idag!! Trailloppet på 10 km i sommar är därmed givet.

Dagens pass började dock med håll från helvetet, så jag fick ta det lugnt i början. Men sen blev det bättre!

Vad min kropp vill ha

Just nu är jag inne i en veggoperiod igen, efter att ha ätit flera kötträtter de senaste veckorna. Jag gissar att det hänger ihop med att komma in i någon form av middagsplanering som ska funka för två vuxna, en tvååring och en sjumånaders som håller på att lära sig äta riktig mat.

Jag äter det jag känner sug efter och nu är nog kroppen i behov av fler vegetariska rätter. Och mer planering från min sida (jag tycker verkligen att det är så tråkigt att improvisera middagar!).

Efter att barnen somnat och jag gjort mina rehabövnkningar brukar jag ta en kopp te och någon frukt. Idag hade vi mycket apelsiner och ägg, så det blev kvällsproteindrinkar till två trötta föräldrar med sjuka barn – förhoppningsvis lyckas vi hålla oss friska…

Rätt eller fel teknik? #2

Än så länge springer jag bara en gång i veckan, men jag är såå sugen på att öka! Framförallt efter att ha fått nys om ett traillopp på 10 km i en av de vackraste bokskogarna jag besökt <3

Eftersom jag för tillfället både grämer mig över och grubblar mycket på teknik, har detta även skapat tankar kring min löpteknik. Jag vet ju inte hur jag ser ut när jag springer (och på något sätt är ju det väääldigt skönt ;), men visst vore det intressant att bli filmad i spåret!

Jag dök på den här korta informationsfilmen om teknik för barfotalöpning (de skor jag använder mest just nu är mina Vibram Fivefingers och jag älskar dem, även på vintern när tårna -trots tåstrumpor i ull- blir lite kalla). Kanske är detta något som är intressant även för dig?

Nu saknas bara träningsmusik i 180 BPM 😀

 

Rätt eller fel teknik?

Och så står jag där med gummibandet i toaletthandtaget och kommer på mig själv att jag låter de översta magmusklerna kompensera separationen och muskelsvagheten över naveln. Jag blir så trött på all teknik hela tiden. Jag vet ju att syftet är så bra, men jag vill inte gå tillbaka ett eller två steg igen. Det känns som att jag gör det lite väl ofta.

Men sen funderar jag på hur stor roll det spelar om det endast är i två av övningarna som jag gör det i. Troligtvis förlängs träningstiden fram till det resultat jag vill uppnå (om det nu går att uppnå… Jag följer en kvinna på Instagram som postar mammaanpassade övningar och för henne, som hade en stor magmuskeldelning efter tvillingar och tränar mycket, har det tagit fyra år. En vill ju inte vara pessimist, men det är nog dags att acceptera att magens omfång inte blir särskilt mycket mindre och att det kommer ta betydligt längre tid än jag tänkt). Jaha.

Nästa steg för mig är att boka in träningstid hos min sjukgymnast så att jag både får en ordentlig träningstimma (med uppvärmning för omväxlings skull!) och feedback.

Fördel med hemmaträning: privat kattcoach

Another day, another springtur i snö och snålblåst

På’t igen! Löparlördag i snö, snålblåst och halka. Jag skippade rådjursstigarna och tog en dryg trekilometersrunda på asfalt och i motionsspår. Det gick helt okej, trots en tung kropp, tacosandedräkt och mensvärk.

Jag trotsade inte bara vädret, utan även mitt tidigare upplägg med att springa på känsla. Idag loopade jag 5 min rask promenad med 5 min löpning i lugnt tempo. Nästa gång ska jag testa 3 min promenad och 5 min löpning. Promenadtiden kändes väl lång idag – och jag är sugen på att stegra mina springprestationer mer målmedvetet nu.

Ökar träningen efter avslutad amning

Egentligen finns det ingen korrelation mellan min avslutade amning och träningsintensitet, men eftersom jag träffade sjukgymnasten tidigare i veckan blev det så!

Jag kör fortfarande gunmiband varannan dag och fria vikter varannan dag, men nu har jag ökat svårighetsgraden i höftlyften (den enda ”benövning” jag gör under gummibandsdagar). Tidigare har jag gjort 15 x 3 med båda fötterna i golvet, men nu kör jag tredje setet på ett ben (10 repetitioner per ben).

Gummibandsdagarna ser numera ut så här:

Rodd, 15 x 3

Raka armar, 15 x 3

Överarm/axel, 15 x 3 per arm

Höftlyft, 15 x 2 med båda benen i golvet + 10 per ben (ett ben i luften)

 

Som du ser på bilden har jag även fått två bollövningar som jag inte gjort tidigare, detta för att stärka kroppen för mer löpning. Övningen där jag ska ha ett ben mot bollen kommer att ersatta min enda ”benövning” de dagar jag använder fria vikter, nämligen musslan. Anledningen till att jag ville byta ut musslan var att jag gör 21 x 3 med gummiband mellan knäna och behöver öka motståndet.

Dagarna med fria vikter kommer – så snart jag blåst upp min boll – se hur så här:

Lyfta raka armar rakt fram: 15 x 3

Ligga på rygg, vikt över huvudet (triceps), 12 x 3

Ligga på rygg, lyfta en arm i taget åt sidan, 15 x 3 per arm

Axelövning, 15 x 3 per arm

Bollövning, ett ben mot boll, 15 sekunder x 3

 

För att få med bollövningen för framsida lår, funderar jag på att göra om mitt varannandagsschema och lägga till en bendag. Då skulle jag köra enbart gummiband en dag, enbart fria vikter en dag och ben den sista.

Fördelen med löpande tredagarsschema skulle vara att träningen tar kortare tid, vilket innebär att jag skulle kunna sätta upp målet att följa schemat 5-6 dagar per vecka plus ett springpass (i nuläget är det 4-5 träningsdagar plus ett springpass). Nackdelen är dock övervägande överkropp och färre bendagar.

Ett annat alternativ är att göra den sista bollövningen på springdagen respektive vilodagen.

Hur skulle du gjort? Jag känner mig fundersam.

 

© 2018 Min nya mammakropp. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.