Min nya mammakropp

Another day, another knipövning

Meny Stäng

Månad: december 2017

Träningsmål för 2018

Jag följer nog alldeles för många träningsinspiratörer på Insta. Såna som postar snygga bilder varje dag och lägger upp korta träningsfilmer. Då kan vi ju direkt konstatera att min USP för bloggen är fula selfies med inspirerande text som saknar vetenskapliga belägg vad gäller träning (det överlämnar jag åt proffsen). Huruvida det är en bra USP återstår att se. Åtminstone jag behöver en diskbänksrealistisk motpol till alla snyggkonton, experter och träningsjunkies. Visst vore det roligt med skyhöga mål och jättesnygga bilder, men det är inte jag. Just nu vill jag bara ha en hyfsad balans i vardagen, återfå styrka i förtvinade muskler och må bra. Kanske satsar jag på ett terränglopp till hösten. Jag ska nog unna mig lite massage under 2018 också.

När jag ändå är igång och skriver om mina träningsmål på årets sista dag, vill jag passa på att hälsa 2018 välkommet, du kommer bli ett bra år.

År 2017 avslutar jag med en löptur á la Phoebe, potträning med tvååring och att plocka bort julsaker. Vad gör du och har du några träningsmål?

Inget kiss i brallan! (Rehab funkar!!)

Jaha. Här ligger jag och reflekterar över styrketräning, teknik och bäckenbottensäker träning.

Efter förra graviditeten och förlossningen kom jag igång med såväl löpning som styrketräning. Jag hade nästan tvättbräda och kände mig stark. Löpningen funkade, men jag sprang försiktigt för att det kändes som om jag var nära att läcka. Skillnaden jämfört med nu är alltså stor. Nu har det gått sex månader sedan kejsarsnittet och jag springer utan rädsla att kissa på mig. Självklart är jag lite försiktig med flera tunga hopp i rad, men det är ju trots allt inte så konstigt. Vad gäller tvättbräda och starka ben och armar, så syns inte de musklerna alls lika mycket. Men de kommer. Nu satsar jag långsiktigt och inifrån och ut. Löpningen och vardagsfunktionen är det viktigaste. Sen kan jag satsa mer på mina ”utseendemuskler”. Sa jag förresten att jag, trots det, känner mig både starkare och lättare nu?

Årets lyckligaste löpare

– Plask, plask, plask.

Så lät det när jag var ute och sprang igår. Rådjursspåren hade förvandlats till bäckar och sumpmark medan molnen levererade spraydusch en masse. Men jag var så lycklig!

Jag springer varken fort eller snyggt (tänk Phoebe i Vänner), men att njuta av löpningen är jag väldigt bra på! Dessutom har jag inte upplevt några bäckenbottenproblem när jag sprungit! Därför utnämner jag härmed mig själv till Årets lyckligaste löpare 2017. Det spelar ingen roll att jag bara sprungit fem gånger i år.

De senaste dagarna har jag haft fruktansvärd yrsel och, smått hypokondrisk som jag är, skummade jag igenom texten på 1177 för att lära mig lite. Där stod det att yrsel som ensamt symptom oftast är helt ofarligt och att det kan hjälpa om man utsätter hjärnan för de rörelser som ger yrsel (så att hjärnan vänjer sig). Det stod även att det kan hjälpa att promenera på ojämnt underlag. Och eftersom jag inte har haft några andra symptom (typ förkylning eller liknande) så bestämde jag mig för att testa en lugn löptur i terräng. Resultatet? Ingen yrsel på resten av dagen!

Min gissning är att yrseln berodde på spända axlar/nacke/rygg (jag hade inte kvällstränat på tre dagar), så efter löpturen passade jag på att stretcha fler muskelgrupper än vanligt. Sen tog jag en lång, varm dusch. Det kändes väldigt, väldigt välgörande!

Jag funderar förresten på att byta ut ett par av kvällspassen mot rörlighetsträning. Det känns som om min kropp vill ha det och jag tror att det kan förebygga framtida värk och stelhet i axlar/nacka/rygg. Yoga för löpare kanske?

Förresten, vilket snille var det som produktutvecklade de där mjuka mobilhållarna som man kan ha på armen när man tränar? Det märks tydligt att ”testpersonerna” inte hade smala överarmar direkt. Suck. Jag blev tvungen att hålla armen i vinkel för att mobilen inte skulle halka ner över armbågen. Och eftersom det regnade fick jag även sätta en plastpåse över den (varken träningsjacka  eller -hållare är vattentäta. Sa jag suck??!).

Undantaget som bekräftar rutinen

Sjuka barn och förkylda föräldrar innebar uteblivet löparpass idag. Tidigare i veckan hoppade jag även över ett kvällsrehabpass för att kroppen var alldeles för trött (den där sömnen när sexmånadersbarnet är genomsnorigt…).

Men, jag tänker ändå att jag är väldigt nöjd med mina rehab-/träningsrutiner och att de basala behoven, såsom sömn och mat, är viktigare. Om jag pressar kroppen när jag är ur fas, blir det bara bakslag (med ålder kommer också erfarenhet…).

Det jag funderar på nu är om och hur jag ska ge mig själv en klapp på axeln på julafton och unna mig någon träningsrelaterad present (jag har även fått en alltför bra löneförhöjning som jag vill fira). Jag har funderat lite på en kettlebell, Apple Watch 3, balansbräda eller varmt bad med bubbel på nåt fint ställe. I ärlighetens namn har jag redan en klocka att ha dagtid, så en eventuell Apple-klocka skulle enbart vara för träning – och det är den väldigt dyr för (jag vill kunna ringa från den och slippa kånka på min vanliga mobil när jag springer, därav märket). Sen vet jag inte hur mycket jag skulle använda en eventuell kettlebell eller balansbräda.

Vad unnar du dig när du gjort något bra eller är nöjd? Har du några tips?

Min träningsfilosofi

Efter mitt tredje springpass efter graviditeten kan jag nu konstatera att jag inte följer min förinställda intervalltimer särskilt väl. Varför? För att jag hellre följer kroppens signaler än ett schema som kan innebära högre skaderisk (framför allt nu när jag är nybörjare på nytt). Jag går helt enkelt när kroppen vill gå och springer när kroppen vill springa. Om jag exempelvis får känningar i ett smalben eller knä känns det smartare att lyssna på kroppen än att fresta på området i onödan.

Inställningen har hittills varit lugnare tempo i fyra minuter följt av löpning en minut. Men igår blev det nog snarare tvärtom, dvs. springa fyra och gå i en minut.

En fördel med terränglöpning är att jag inte har en färdig distans att springa. Det innebär mer glädje och lekfullhet och mindre prestationstänk, vilket är precis vad jag behöver just nu. Om jag ser en brant uppförsbacke eller slänt som ser rolig ut att springa uppför, så springer jag uppför den. Ibland två gånger. Om jag ser träd som står relativt tätt med lättsprungen mark under, springer jag slalom runt dem. Om jag stöter på större vattenpölar tar jag sats och hoppar över dem. Och om jag hittar en rådjursstig med bra kanter springer jag bredbent eller hoppar från kant till kant.

Jag älskar fartlekar, att hoppa över stora trädstammar och klättra uppför branter. Och gärna till bra musik. Då blir träningen mer som spontan dans. Dessutom tränar jag många små balansmuskler i bålen!

Har jag förresten sagt att jag helst gör hoppsasteg i sidled eller ”indianhopp” (har de nåt annat bra namn tro?) när jag väl är ute på asfalt? Kanske (läs: säkerligen) ser jag lite lustig ut, men det viktigaste är ju att komma ut, röra på sig, ha roligt och må bra. Lite som när man var barn.

Träningsrutiner för småbarnsförälder

De senaste veckorna har nya träningsrutiner trätt i kraft utan att jag egentligen planerat det. Well Well. Så här tränar jag nu:

Varannan dag (mån-tors + söndag): gummiband överkropp + bäckenlyft

Varannan dag (mån-tors + söndag): fria vikter överkropp + benövning

Fredag: träningsfri dag

Lördag: terränglöpning

All träning är hemmaträning, av tidsskäl. Varannandagsträningen sker på kvällen efter klockan sju, då min käreste nattar tvååringen (eller efter nattningen, beroende på hur mycket bebisen ammar och kvällsskriker).

Idag var för övrigt mitt tredje löpningspass efter graviditeten. Jag klarade mig helt utan håll och kände mig även idag väldigt lätt i kroppen (även om pulsen saknas…).  Barfotaskor, lugnt tempo och terräng (dvs. mjukare underlag än löpspår och asfalt) innebär väldigt skonsam träning för min kropp. Så skönt!

Terränglöpning!

Jag tror aldrig att jag har känt mig så lätt i kroppen som under dagens löptur! Blött och kallt var det, men också alldeles underbart. Jag hade igång intervalltimern på 4 minuter promenad + 1 minut löpning, men jag följde den inte alls (!). Idag sprang jag bara utifrån känsla. Jättelångsamt, såklart, och med en del håll, men det gick så mycket lättare än jag trodde att det skulle gå 🙂

Efteråt stretchade jag för första gången på över ett halvår (!). Det blev en långsam och försiktig sådan och jag försökte mest att hitta musklerna.

Efter löpning brukar jag stretcha följande muskler:

– vader

– hälsena/nedre vad

– rumpa

– insida lår

– framsida lår

– baksida lår

– höftböjare

– ev. sträcka ut ryggen åt olika håll

Hur gör du med stretch? Brukar du stretcha och i sådana fall vilka muskler?

 

 

© 2018 Min nya mammakropp. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.