Vi passar på att njuta av det fina höstvädret! Promenader är tydligen väldigt välgörande för bäckenbotten och psyke, även om de sker i lugnt tempo.

Just nu försöker jag skaffa bra rutiner, så de förmiddagar som jag har energi ägnar jag mig åt att promenera i skogen, och – i den mån jag orkar – även fixa lite hemma.

Anledningen till att tvååringen är på förskola måndag till fredag, är för att jag hamnade i förlossningsdepression när han föddes, vilket jag nu försöker förebygga (det är tydligen lättare att utveckla det igen om man haft det tidigare). Orsakerna då, som såklart var flera, var bland annat stort behov av återhämtning efter graviditet och förlossning, uppbruten sömn och hormonförändringar. Vi hade dessutom nyligen flyttat till hus med allt vad det innebär.  Jag hade stark ångest med katastroftankar och dessutom ville jag göra mer än vad kroppen orkade med.

Innan graviditeterna hade jag en extra växel vid behov, en sån där extra energidepå om jag behövde plugga sent inpå natten, skulle förbereda inför nån fest eller vid större evenemang med mycket människor. Efter den första förlossningen kunde jag inte längre känna av hur långt min energi räckte och dessutom försvann den där extraväxeln. Resultatet blev att jag klappade ihop i en gråtpöl utan att veta hur det kunde bli bättre.

Av de anledningarna är det extra viktigt för mig att ha lugna förmiddagar för att återhämta mig efter uppbruten sömn och amning. Om dagen får börja lugnt, har jag dessutom lättare att ordna mina tankar och fokusera på rätt saker under dagen (behöver jag säga att jag blir extremt lättstressad annars?). På helgerna brukar min käreste ha tvååringen under förmiddagarna och det funkar för oss. Jag sover dessutom i ett sovrum med bebisen, medan han och tvååringen sover i ett annat.