Min nya mammakropp

Another day, another knipövning

Meny Stäng

Månad: oktober 2017 (sida 1 av 2)

Käkledsinflammation och sömnbrist

Jag känner mig som en del i Ikeareklamen ”Där livet händer”. Igår skulle jag deltagit i styrelsemöte, men pga. skrikig bebis med feber och läkarsamtal hann jag inte med det. Förutom att fyramånadersbarnet har härjat på nätterna, har jag haft ordentlig värk i käke och öra, så när barnet väl har sovit har jag vaknat pga. smärtan. Idag fick jag en akuttid på vårdcentralen och det visade sig vara käkledsinflammation.

Träning:

Jag har fortsatt med sjukgymnastens övningar och knipövningar (alla dagar förutom en).

Rumpövningen har jag gjort varje dag och sedan har jag gjort sittande axelövning varannan dag och liggande bäckenbotten-/armövningar varannan dag.

Jag såg förresten att Baking babies-Mia (den enda bloggaren tillsammans med Elaine Eksvärd som jag följer) har skrivit att man från och med fjärde månaden efter förlossningen kan börja med knäövningar och att jogga kortare pass under promenader. Äntligen! Det ska jag göra när jag känner mig lite mer utvilad!

Tröttheten

Efter att ha sovit dåligt i över en vecka pga. ny utvecklingsfas börjar det kännas i kroppen (hon är 17 veckor nu och har långa matpass och härjar och pratar och viftar på nätterna… I natt sov jag totalt tre timmar).

När jag är trött har jag betydligt mindre tålamod, ork och lättare till gråt. Vid de tillfällena är en intensiv tvååring inte alltid den lättaste att underhålla. För att han ska kunna sitta ner en stund och komma ner i varv, fixade jag en pyssellåda till honom igår. Han tjöt av glädje när han öppnade den och såg de stora paljetterna, plastögonen i olika storlekar, de mjuka glitterbollarna, klistermärkena och vattenfärgen. Vilken lycka (för oss båda)!

Träning: ingen promenad, men gjorde två hantelövningar på rygg. Innan sänggåendet blir det nivå 3 i Tät-appen. Inte mycket, men bättre än inget.

Idag fick jag ett peppigt reklammail (!). Runner’s world efterlyste kvinnor som ville springa en halvmara i Stockholm i vår. Jag kanske var lite väl optimistisk, men jag anmälde mig! Så nu väntar jag på besked om jag är en av de utvalda. Både coachning och träningsschema ingår…

Utvärdering och nya tag

Nya övningar -check!

Av någon märklig anledning känner jag mig betydligt starkare än vad jag är. En väldigt underlig känsla. Övningarna kräver både stor koncentration och det bränner verkligen i musklerna efter några av dem -my oh my…

Titta till exempel på rumpövningen på bilden. Den ser ju inte mycket ut för världen, men den känns! Det är för övrigt en riktigt bra övning, både för hemmaträning men också för att förbereda musklerna för löpning (som är ett av mina mål).

När sjukgymnasten gav mig feedback på de gamla övningarna visade det sig att jag gjort roddövningen fel (HUR har jag lyckats!!? Så många gånger som jag både gjort den på Body pump-pass och några gånger i roddmaskin… Well, well, nya tag helt enkelt). De andra gjorde jag i alla fall bra.

Häromdagen konstaterade jag även att jag har mått förvånansvärt bra de två senaste veckorna. De få personer som jag träffat, med eller utan resterande familj, har varit riktigt sköna och roliga stunder som jag fått energi av. Och jag har orkat hämta tvååringen tidigare om dagarna.

De senaste nätterna har dock sömnen blivit rejält upphackad och nu börjar jag känna jag av det, trots att jag har tagit det lugnt och vilat på förmiddagarna. Det har varit två-tre långmatningar per natt, ungefär.

Sista paret ut!

Häromdagen, närmare bestämt tre och en halv månad efter förlossningen, kom jag i mitt sista par byxor! Men den där nyjästa bulldegsmagen kvarstår dock…

Jag läste någonstans att det kan ta nio månader att få kontroll över magmuskeldelningen, så det är väl bara att traggla på med mina sjukgymnastövningar. Varje dag, varje övning och varje liten repetition är ett steg närmre.

Idag slog det mig hur bra jag har mått de sista två veckorna och hur skönt -och roligt- det har varit att orka träffa en kompis eller några bekanta över en promenad eller fika. Jag känner sån tacksamhet och lättnad!

Dagens träning:

2,5 km rask promenad i backigt löpspår

Tät-appen, nivå 2

Nygamla byxor och kort promenad…

…sammanfattar dagen väl. Jag kom i ett till gammalt par jeans idag, men gissar att det snarare beror på att jag varit sjuk än att träningen börjat märkas. Än så länge har jag inga återuppbyggda muskler alls, tyvärr.

Det enda som jag orkat göra idag är att träna med gummibandet, starta en tvättmaskin och sedan promenera till och från förskolan. Dagens känsla är trötthet, jättetrötthet. Det känns som om jag fått alldeles för lite sömn. Jag hoppas på mer energi imorgon <3

Framsteg och pannkaka

Igår kväll gick övningarna så mycket lättare. Jag fick pausa ibland för att jag tappade knipet, men jag lyckades ändå genomföra alla repetitioner! Fysioterapeuten sa att det skulle räcka att göra övningarna två till tre gånger per vecka, men jag har varje dag som ambition (med betoning på ”ambition” 😉 ).

Igår förnyade jag mitt pannkaksrecept genom att ha hälften vetemjöl och hälften grahamsmjöl. Det blev riktigt gott! Här kommer receptet på Julias matiga pannkakor:

1,5 dl vetemjöl

1,5 dl grahamsmjöl

6 dl mjölk

6 ägg (ja, du läste rätt 🙂 )

1/2 tsk salt

2 bananer

1/2-1 dl havregryn

1 krm vaniljsocker alt. 1 tsk vaniljpulver

smör till stekning

 

Vispa ut mjölen med hälften av mjölken till en slät smet. Vispa i resterande mjölk, ägg och salt. Stavmixa ner bananer och havregryn i smeten. Låt smeten stå till sig i minst 10 minuter i kylskåp. Schtek!!

Svinenkla övningar… not!

”Jamen de här övningarna har jag haft innan, när jag hade nackspärr. De kan jag!” tänkte jag i min enfald. Sure. Att aktivera knipet längst bak vid analen och tänka att jag långsamt drar ihop en dragkedja framåt och uppåt, ända till naveln och samtidigt tänka på rätt bäckenvinkel, axlar och att dra in hakan så att huvudet hamnar på rätt ställe -och göra gummibandsövningar med armarna är tamejtusan inte lätt! Och ja, det gör mig både frustrerad och besviken.

Jag har inte ens kunnat göra fem likadana övningar i rad utan att tappa knipet. *Försöker andas djupt och vara zen; det går sådär*

Igår gjorde jag steg 2 i Tät-appen x antal gånger (fråga inte…hittade verkligen inte rätta knipet fram till höftknölarna), första steget i MammaMage-appen och de här övningarna. Sa jag att jag har haft feber och ont i halsen också förresten?

Nån gång ska jag väl kunna göra de där 15×3 övningarna!!!

Ytligheter och annat trams -eller?

Häromdagen kunde jag få på mig ett till par jeans -äntligen! Det är måhända ytligt att bli glad över en sån sak, men för mig är det viktigt. Det visar att jag är på väg tillbaka till någorlunda forna former (med betoning på ”någorlunda”), men framförallt det är så himla skönt att ha ett till par byxor att välja mellan! Jag är så less på mjukisbyxor och tajts nu…

När vi ändå pratar ytligheter kan jag berätta att jag älskar mitt nya smink. I slutet av graviditeten, när inga kläder satt som de skulle och jag var trött och hade ont, köpte jag ett nytt smink-kit för att pigga upp mig -och jag är såå nöjd! Ytligheter piggar upp ibland.

Jag håller helt med det Gry Forsell sa om att det inte spelar någon roll hur man ser ut om man är radiopratare (vilket hon vid tidpunkten var), men hon kände sig piggare och blev mer alert när hon, i sina ögon, såg piggare ut.

Och en bekännelse: Efter både förlossningarna har jag tittat på jäääättemååånga avsnitt av Trinny och Susanna. Det är väl så, att man söker sig till de berättelserna som man behöver. Vid de tidpunkterna har jag bara längtat efter ”förvandlingen” till att kunna ha mina gamla kläder -och givetvis har jag även surfat runt i oändligt många klädwebshopar för inspiration.

Godisförbud i tretton år

Jag följer inte någon diet, men har däremot inte ätit godis på över tretton år. Anledningen är att jag var sockerberoende under gymnasietiden och blev tillsammans med en diabetiker. Innan förbudet åt jag godis för kanske 10-15 kronor per dag. Det kanske inte låter så mycket, men när jag slutade fick jag ordentliga blodsockerfall. Jag blev darrig, fick större humörsvängningar och mådde dåligt.

Kanske undrar du om jag ätit godis sedan dess och om jag även undviker kakor, bullar, glass och chips? Självklart har jag ätit lite godis, t.ex. om det varit Non stop på en tårta eller chokladbitar i en glass. Jag har även efter respektive förlossning valt ut en godis som belöning (och båda gångerna har jag insett att det inte är så gott som jag förväntat mig).

Som du kanske märker har jag inga som helst restriktioner kring kakor, bullar, glass eller chips. Skillnaden är enkel för mig: Godis kan jag inte sluta äta, när jag väl börjat. Det andra blir jag snabbare mätt av (och jag tröttnar också snabbare på det).

Egentligen borde jag nog äta lite mer fiberrik mat, eftersom jag fortfarande är känslig för blodsockerfall och stundvis har hemorrojder från helvetet. Något som jag blivit allt bättre på är dock mellanmål och att alltid ha en banan eller smörgås i väskan när jag är iväg på nåt.

Att förebygga ny förlossningsdepression

Vi passar på att njuta av det fina höstvädret! Promenader är tydligen väldigt välgörande för bäckenbotten och psyke, även om de sker i lugnt tempo.

Just nu försöker jag skaffa bra rutiner, så de förmiddagar som jag har energi ägnar jag mig åt att promenera i skogen, och – i den mån jag orkar – även fixa lite hemma.

Anledningen till att tvååringen är på förskola måndag till fredag, är för att jag hamnade i förlossningsdepression när han föddes, vilket jag nu försöker förebygga (det är tydligen lättare att utveckla det igen om man haft det tidigare). Orsakerna då, som såklart var flera, var bland annat stort behov av återhämtning efter graviditet och förlossning, uppbruten sömn och hormonförändringar. Vi hade dessutom nyligen flyttat till hus med allt vad det innebär.  Jag hade stark ångest med katastroftankar och dessutom ville jag göra mer än vad kroppen orkade med.

Innan graviditeterna hade jag en extra växel vid behov, en sån där extra energidepå om jag behövde plugga sent inpå natten, skulle förbereda inför nån fest eller vid större evenemang med mycket människor. Efter den första förlossningen kunde jag inte längre känna av hur långt min energi räckte och dessutom försvann den där extraväxeln. Resultatet blev att jag klappade ihop i en gråtpöl utan att veta hur det kunde bli bättre.

Av de anledningarna är det extra viktigt för mig att ha lugna förmiddagar för att återhämta mig efter uppbruten sömn och amning. Om dagen får börja lugnt, har jag dessutom lättare att ordna mina tankar och fokusera på rätt saker under dagen (behöver jag säga att jag blir extremt lättstressad annars?). På helgerna brukar min käreste ha tvååringen under förmiddagarna och det funkar för oss. Jag sover dessutom i ett sovrum med bebisen, medan han och tvååringen sover i ett annat.

© 2018 Min nya mammakropp. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.