Problem: Foglossning under båda graviditeterna (jag kunde periodvis knappt ta myrsteg).

Lösning: Besök hos sjukgymnaster specialiserade på gravida/post partum. Jag har fått grymma träningsövningar och hjälpmedel! (Gymövningarna hjälpte mest; den sluttande sittkudden var också bra; tens var inte min grej).

Problem: Efter förra förlossningen (vaginal) fick jag urininkontinens, oftast vid ansträngning som nysning, hosta eller hopp.

Lösning: Jag sökte hjälp för mina besvär för att min vardag påverkades så mycket. En hel kartong Tena i rätt storlek skickades hem till mig gratis (och det räcker att ringa gynekologen när jag behöver mer) och när jag har bestämt mig för att inte skaffa fler barn (och om jag fortfarande har besvär) räcker det att kontakta gynekologen för att få en remiss för operation (dvs. att sätta in en båge vid urinröret).

Problem: Efter min förra graviditet hamnade jag i förlossningsdepression. Jag grät, var extremt lättstressad, utmattad, introvert och lättirriterad.

Lösning: Jag fick träffa en psykolog via barnmorskemottagningen. För att minska risken för återfall har jag fått träffa samma psykolog under och efter den här graviditeten. Jag får bestämma när och hur ofta vi ska ses, om vi ska prata över telefon eller träffas och, såklart, vad vi ska prata om. Allt utifrån mina behov och personlighet.

Problem: Några av orsakerna till att jag hamnade i förlossningsdepression var uppbruten sömn, kraftig värk och hormonförändringar. Med två barn och den fysiska återhämtningen som krävs efter en magoperation har stresskänsligheten och behovet av återhämtning varit påtaglig.

Lösning: Tack vare ett intyg från psykologen har jag blivit beviljad utökad vistelsetid för tvååringen på förskolan, så att jag får den återhämtning som jag behöver för att vara en bra mamma, dvs. en som inte gråter så mycket eller stressar upp sig för minsta lilla.

Problem: Förra förlossningen blev ett trauma för mig. Jag hade kraftig värk i underlivet och skelettet i bäckenet under lång tid efteråt (det tog t.ex. ett år innan jag kunde sitta på en stol i längre än tio minuter utan att få kraftig värk i bäckenet), blev inkontinent (vilket inte har försvunnit) och fick opereras akut två veckor efter förlossningen på grund av hinnrester i livmodern som förhindrade livmodern att dra ihop sig, en operation som hade kunnat göra mig infertil.

Lösning: Efter en lång och krokig byråkratisk process med alltför många jobbiga samtal, blev jag till slut beviljad kejsarsnitt för det andra barnet. Det har varit en sann lättnad och allt har gått över förväntan efteråt.

Jag är så tacksam för all hjälp jag har fått och jag mår så mycket bättre efter denna förlossningen. Det är en sådan befrielse! Så tveka inte att söka hjälp om du behöver det. Den finns!